Allting behöver inte alltid vara som det alltid har vart.

Men det är sjukt skrattretande. Fast ändå jobbigt. Men jag är absolut inte ledsen. Utan bara lite mittimellan. Lixom.
Nu tar jag dubbla kliv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0