Roosevelt hotel

Igår, jag och mikis var fortfarande trötta efter lördagen, så vi bestämde att vi bara skulle ta det lungt hemma. Det gick sådär. Dustin kom förbi vårat hostel och jag fick presenter. Typ en säck med grejer, jag dog.
Han tyckte att vi skulle gå och hänga lite på roosevelt och vi hakade på idéen. Kändes ju lite som något man måste ha vart på. Och som den slutade. Man kan säga att världens lugnaste och tråkigaste kväll slutade med att jag och mikis åkte runt och sjöng i en sprillans ny vit Jaguar. Ska berätta lite mera.

För det första, dustin, vem är han. Jag förstår inte. Han skulle lika gärna vara hemlös som stans rikaste, eller världens tönt eller sjukt eftertraktad. Jag förstår inte. Det gör mig förvirrad. Hur som.
Vi gick iallafall före kön och han fixa in oss på roosevelt hotel. Sjukt känt hotel om det är någon som inte vet vilket det är. Väl där inne gick jag och mikis bara runt och log. Från att bo på hostel i 5 veckor var detta en ganska stor kontrast. Jag tog kort på taket, golvet och julgranerna som var där inne och Dustin tyckte jag var ganska pinsam. Men han står ut med mig. Vi hängde lite vid poolen, lite framför en öppen spis, lite inne på nattklubben och lite i loungen.
Och då undrar ju säkert ni om jag såg några kändisar?! Och, yes, i did. Igår var jag nära dom. Haha.
En liten anekdot sådära var att jag stog på utsidan i rökrutan och det var jag, Dustin och 3 killar till. Jag bestämmer mig för att gå in och går förbi dom här tre killarna. Ser då att en av dom är Josh Hartnett(han i pearl harbor). Fotografi och auotograf kändes ju inte riktigt att tänka på så jag gick bara förbi, som om han vore ingen. Hel cool. Eller nej jag tyckte nästan jag var ännu coolare än han. Men när jag går mot dörren känner jag att någon förföljer mig, en homeless nisse, jag gick i en cirkel och försökte skaka av mig honom men han följde efter och gick så att jag skulle bli fast i ett hörn. Då har Josh Hartnett vänt sig om och börjat ta ett kliv i min riktning. Men precis då kom två vakter och slängde ut honom. Så det coolaste är ju egentligen inte att jag såg Josh igår, utan han såg verkligen mig;) hehe
Senare på kvällen skulle Dustins vän komma och hämta oss. Haha. En som sagt, sprillans ny Jaguar. Och jag kan berätta en annan gång mera om den här killen som hämta oss. Vi ska nämligen vara med på en sjuk sak på lördag med honom. Han var fantastisk.
Vi åkte i alla fall och åt helt sjukt god mat på ett ställe och beställde in det mesta. Pannkakor, våfflor, sallader, äggröra, hashbrowns, steak, biffar, stekta ägg med mera och frossade. Till klockan typ 6 imorse. Jag hade en sån sjukt bra kväll och jag tror inte det kan hända bättre saker än vad det gör på våran resa. Jag är så jävla nöjd!
Nu, efter 3 timmars sömn, sitter jag o hinkar i mig kaffe. Undra va den här dagen har att erbjuda.

Och alla där hemma, ta det lungt så ses vi snart. Och tack för alla gratulationer. Tacktacktavk.
Och mormor, god bay!

Puss o kram


Ojoj.

Igår var helt fantastiskt. Killarna hade gått och köpt massa rosa och lila helium ballonger som dom hade pyntat hela rummet med, givetvis hade dom tagit reda på att choklad är min favorit så jag fick en vit och mörk choklad tårta och så fick jag ett kort som dom hade skrivit så himla söta grejer i.
Jag är kär i alla som jobbar här, alla killar är helt fantastiska.
Jag vet inte riktigt om jag kan med att berätta vad som hände senare på kvällen, eller vilken typ av klubb vi var på. Men jag skriver det ganska censurerat.
Vi gick i alla fall till ett ställe som hette boudoir. Väl där inne fick jag lite å dricka och sedan gick vi upp till ett rum, som var sjukt. Det stog en ganska lätt klädd tjej där om man säger så, och det var en jätte stor platta på vägen med massa remmar typ. En av mina killar blev alltså fast spänd där och ja, efter som det var min födelsedag fick jag göra vad jag ville, typ. Haha.
Det var sinnes. Jag var jätte full. Hade så sjukt roligt.
Men idag, vill jag dö. Dessutom lämnar vi detta stället idag. Vill inte vill inte vill inte.

En sak är säker, av alla mina födelsedagar är den här en jag aldrig kommer glömma. Bara så små chester kan göra en så glad, som ett litet kort där dom skrivit så fina saker i. Jag ska ta fram det varje gång jag känner mig ledsen, så kommer jag bli gladast i världen direkt.
Tack alla alla!


Happy birthday to meee


Jag är nervös!

Haha, det sitter lappar runt hostelet om att vi ska fira Johannas 21 birthday tnight. Jag dör. Klockan 8 ska jag vara i loungen här. Harregud. Va ska dom hitta på! Jag kommer antagligen inte leva imorgon. Va gulliga dom är eller, personalen fixar.
Wish me good luck!


som jag sa.

Just det, tvingade precis en kille att lona ut sin dator till fodelsedagsbarnet. Och till eran fordel, for ni massa bilder.
Forst lite fron Hollywood.


tom jones. alla sunes sommar alskare fattar.




supperclub, hollywood.


universal studios.

Sen ifron San Diego.



ibland unnar vi oss.




seaworld.



pubcrawl.






thanksgiving, vilket innebar fullstandig matkoma.







min fodelsedag.
Alla ar so roliga har, dom forstor inte riktigt att jag har kunnat go ut sen jag var 18. Det var verkligen igor att aaaaa, Johanna nu moste du kopa din forsta drink o ta kort po Johanna nar hon handlar i baren. So det var ju bara att spela med, tjoho lixom. Haha


Sodar, alles for nu. Nu ska jag go upp o forsoka vacka liv i Gittan 65 som ligger klubbad i sangen. Pussokram.






Happy birthday!


Kp kära, gissa!

Vad gör vi? Nu kölöölr vi!!


Finally!

Ikväll, efter klockan 12 är det min födelsedag. Äntligen. Jag ska få gå ut, med mitt riktiga pass. Och jag ska firas, både idag och imorgon. Det är matlagning och massa hemligheter på hostelet. Jag mår bra.
Jag stannade kvar i San Diego, och jag tror aldrig jag kommer ångra mig.
Imorgon ska jag få göra allt man får göra när man blir 21 i USA. Fast för mig kommer det bli att jag får göra alla dessa första sakerna, för andra gången.
Och bara för att få känna känslan igen, ska jag starta dagen med att gå och handla en flaska skumpa i någon butik.
Bara för att.

Alla borde åka hit och fira sin 21-års dag. Man firar det mer än vad man gör när man både fyller 18 och 20 i Sverige. Det kommer bli en minnesvärd helg, garanterat.


Iår tar San Diego knäcken, på oss alla.

Jag känner mig lite som 17 år igen. Jag får inte gå ut på krogen och inte handla alcohol i butikerna. Men det är ju inte direkt så att man tänker gilla läget och sitta hemma och dricka cola. Nix pix. Jag använder mig utav falsk leg, haha. Fruktansvärt nervöst varje gång. Att dom inte genomskådar mig för det känns som jag har världens sämsta pokerface. Men, det funkar. Och igår var vi på pub runda här i San Diego. Jag älskar San Diego.

Det här hostelet vi bor på är kärlek alltså. Tror inte jag har mått så här bra på länge. Vi skulle lämnat i tisdags egentligen, men känns som vi kanske stannar tills på söndag.

Men men, igår. Det är världens härligaste killgäng här på hostelet. Dom jobbar här allihopa, typ 5-7 stycken. Och varje kväll tar dom med oss på något kul. Och igår var det pub runda. Det var så himla roligt. Och åter igen, det här med att gå på toaletten är ju jätte kul här. Igår tryckte dom ut tvålen i händerna på en, satte på kranen, gav en servetter och sen fick man en klubba när man va klar. Så igår var jag rätt kissenödig hela kvällen;)
Vi dansade hela kvällen och jag gick och la mig med världens största leende.
Sen är det så härligt när man går upp på morgonen, för då ligger alla killar i soffan och ser på tv. Så då bara man gottar ner sig där, med en kopp kaffe, ser på film och har världens bästa bakis häng. Alla är med mig lixom. Fantastiskt.

Sen har jag ytterliggare ett litet problem. Vart ska jag fira min födelsedag?! Grabbarna här vill ju gärna att jag stannar. Dom kommer fixa världens kalas för mig då, tårta, ballonger, och allt jag vill ha på min födelsedag. Men, det finns ju som ni vet, något som får mig att vilja vara i Hollywood med. Problem. Ja.
Hursomhelst, nu ligger jag och min kära Mikis på vårt golv och våra grabbar städar vårt rum. Haha. Tar ut våran disk, dammsuger på golvet och putsar våran spegel. Haha. Livet är så bra.
Hoppas allt är bra med er där hemma, skickar lite kärlek till min familj! Tänker på er, ni e grymma. Tycker vi alla kan flytta hit, till San Diego. Jag fixar huset, mamma du kan få vara min kock, pappa du kan få vara min chaufför, Beccis du kan få bli min stylist, mormor du kan få ta hand om mina barn, farfar du kan få klippa min enorma gräsmatta:) Låter inte det helt fantastiskt! Kan vi vara här hela släkten.
Bästa idéen någon kläckt på länge.
Nej, nu ska jag resa mig från golvet till sängen. Pussokram


Typiskt, eller!

Ibland kan man ju tycka att amerikanare går lite över gränsen. Men jag vet inte, en korv, en hamburgare eller lite pommes i granen, varför inte egentligen. Funderade länge över om jag skulle köpa pommfritten och ha som julstjärna. Men sen tänkte jag att nää, man ska hålla på traditionerna!


Äntligen!

Nu så, mina vänner. Har jag, 100 år efter alla andra, ordnat så jag kan blogga via min mobil. Tjoho! Så nu kan jag äntligen börja uppdatera er om mer intressanta saker. Typ som att idag har jag på mig mina röda converse eller att till lunch idag blev det en acai bowl. Som ni i Sverige förövrigt säkert inte ens vet vad det är, men eftersom jag nu då vart så fruktansvärt teknisk så kan ni få se en bild med, på min lunch:)
Hehe. Vi har även hängt hela dagen på solana beach, lite norr om san Diego. Fantastisk dag. Vi avslutar våran dag med mexicansk mat med ett stort grabb gäng som oxå bor här på hostelet. Förstår om ni är avis. Sol, strand, mexicanskt och lite killar!
Hejdå!


Nackdelen här, i staterna.

Nejnejnej, givetvis så är allt inte som en dans på rosor här i USA. Jag har faktiskt två problem. Det första är det här med alla ben&jerry glasser, som är det godaste som finns. Det finns så många mer smaker här, säkert 20 mer, och jag vill prova alla, utan att äta. Om ni förstår. Jag försöker undvika gotte saker så så mycket som möjligt, men B&J glass, det är ju kärlek. Så det är lite ett problem jag inte riktigt vet hur jag ska lösa. Hehe, ni hör ju, livet är tufft här borta.

Mitt andra problem där emot, det är att folk inte kan låta mig vara. Bara imorse när jag var ute och gick stannar folk mig på gatan och berättar hur vacker jag är, och hur mycket dom älskar mitt hår och min skönhet. Haha. Det är väl roligt tänker ni? Men nej, det är as jobbigt, och jag blir sjukt anti. Låt mig vara känner jag bara.
Till exempel här om dagen, när vi satt på McDonalds, vi var där inne i en kvart. Under den här kvarten hinner 3 kill"gäng" komma fram till oss. Jag fullständigt ignorerar dom och tycker förövrigt att det är sjukt jobbigt att sitta och äta framför massa folk.
Det andra gänget som kommer fram till oss, 4 svarta, stora männ som omringar oss. Och ja, må hända att jag är lite fördoms full, men jag blev fasen livrädd. Men jag ser i ögonvrån att det sitter en ännu större man och har koll över hela situationen, lite att han är beredd på att ingripa.
Jag säger till mikis (det här med ett "hemligt språk" är fantastiskt) att nu sticker vi alltså. Killarna greppar till slut, reser sig upp och går.
Sen kommer den tredje människan upp, då får jag panik. Reser mig upp, välter ut hela min large kaffe över hela mig och börjar typ gråta.
Då kommer den här mörka mannen fram till oss som granskat hela situationen. Han förklarar för oss att vi har två alternativ. Den ena är att vi får gilla läget, för här i Hollywood så kommer folk dra i oss för dom vill ha oss vid deras sida. Svenska blonda tjejer, det är jackpot för dom. Dom mörka killarna som kom fram var tydligen några rappare?! Ingen aning.
Andra alternativet, är att lämna Hollywood. Jag känner mig absolut smickrad, men jag tycker det är jätte jobbigt.

Bara efter vi hade vart på supperclub på lördagen, utestället i hollywood, fick jag springa där ifrån med jackan ovanför huvudet för att folk var helt galna. Typ 4 killar sprang efter mig och ropa att låt henne vara, det är min flickvän. Jag hade aldrig sett någon av dom förut.
Ni kanske tycker det låter helt fantastiskt, men det är det inte. Det går lite överstyr.
Sen förstår jag inte hur det syns så tydligt, finns ju blonda tjejer här med lixom. Det är som att det står Sverige i pannan på mig.
Hur som, om jag kommer hem och kommer bete mig som världens diva och gör precis som jag vill, vadå, jag är svensk, blond och lång? Jag får göra vad jag vill!

Skyll det på staterna!


Sag det igen.

Nu sa, ska jag kompensera er med ett jatte longt inlagg. So longt att ni kommer tanka att, nee det har orkar jag inte lasa, typ. Men gor det, det kommer bli kul.
Jag ska beratta lite om min start i Hollywood, och bomba er med lite bilder. So las nu.

Nar vi borjade narma oss Hollywood, hade jag och Dustin, som han heter, knappt horts. Man kan saga att voran kontakt var lite sporadisk. Men val i Hollywood tankte jag som jag brukar, hor jag inte av mig kommer jag garanterat aldrig mer traffa honom igen. Och det vore ju en skam. So jag skickade ivag ett mejl. Och givetvis, fick jag svar. "I would love to see you Johanna" stog det, och att jag skulle ringa honom.
Jatte angest infor det samtalet, eller. Tank nar man ska ringa nogon som man aldrig pratat i telefon med forut och som man ar lite intresserad av, do ar man ju ganska nervos. Men nar det hela aven moste utspela sig po engelska, so ar man so nervos som man mor illa, och kanner lite att asch, att traffa han ar val inte so noga anda. Haha.
Hur som, jag vantade med att ringa, skot det framfor mig. Och denna dagen hade jag och Mikis bestammt oss for att vi skulle ut po stjarn jakt. Yes, jatte pinsamt. Vi inhandlade alltso nogot som heter STAR MAP. Det ar en karta over vart alla kandisar bor i Beverly Hills. Men, va fasen, vi ar ju faktiskt turister, sant moste goras. Den har star mapen kopte jag i en liten maskin po gatan och hade samtidigt i mina tanker att, tank om Dustin skulle komma nu. Pinsamt DELUXE, och min amerikanska date skulle vara kord.
Efter voran sjukt roliga tur i Beverly hills okte vi och skulle leta utt ett powerwalk stalle i Hollywood, runyon canyon. Dar oter igen, alla kandisar gor och hikar som dom sager. Pa vagen darifron nar vi stor och vantar po att rodljusen ska slo over till gront, ser jag po andra sidan gatan, Dustin. Hur hoga ar oddsen egentligen. Jag dor, for panik, och sjunker so longt ner i satet som det gor och gommer mig bakom min enorma star map.
-Ehh, Johanna vad gor du? Undrar Mikis, som tycker jag ser helt likblek och total chockad ut.
-Kolla po andra sidan gatan.
Mikis tycker det hela ar lika sjukt som mig, han gor dar under sin hatt och ser precis lika lost ut som jag kommer ihag honom. SHIT
Min spontana reaktion var ju bara att jag moste fly, so vi korde darifron. Snabbt.
Efter det kande jag lite annu mera att jag verkligen moste traffa honom, men jag hade inte riktigt modet att ringa an.
Men po kvallen bestammde vi oss iaf for att go ut. Det va jag, Mikis, och tvo killar vi traffat under resan. Den ena killen heter Chris och vill ni veta mer om honom kan ni froga Mikis:)
Han jobbar po hostelet och kanner en del folk i Hollywood. Han tog med oss till den coolaste klubben i hela Hollywood, supperclub, som aven ar i toppen av alla klubbar i varlden. Det var ratt haftigt.
Vi fann os ganska snabbt i denna glammiga miljo och slangde vora jackor i ett horn po klubben och sa " det gor la inget om dom forsvinner, vi koper bara nya" och gick darifron och skrattade, haha.
Vi stog iaf och dansade i vita skinnsoffor, drack vodka och log. I taket hangde det verkligen flickor som dansade och det var helt hysteriskt. Efter nogra hysteriska dansmoves var det dags att besoka toaletten. Som bara det var helt sjukt. Det jobbade lixom folk inne po toaletten. Det kom en kvinna och motte mig i dorren och visade mig till en ledig toalett. Val po toaletten, med ett sjalvfortroende po toppen kom jag po den basta ideen ever, nu ska jag ringa Dustin. Yes va bra. Lagom full, kanon glad och kommer vara kung po engelska. Men, inget svar.
Vad gor jag do? Jo, spelar in ett rostmeddelande, gor folk ens det nu for tiden. Vad i h*** Johanna. Jaja, just do tankte jag inte mer po det, utan gick ut, tvatta mina hander, och nar jag e klar med det kommer det fram en kvinna och ger mig servetter som jag kan torka mina hander po. Haha. Sjukt.

Tillbaka upp i skinnsofforna med bootsen och hoppa lite till innan hemgong. Hade en son sjukt, galet himla jatte rolig kvall som jag var tvungen att avsluta med ett litet extra sms till Dustin, typ for att krydda po bakfylle angesten ratt mycket extra. HEJA.

Dagen efter ja, Ville do. Hela dagen gick och jag gramde mig sjukt mycket over att Dustin inte hade svarat po mitt samtal. Men po kvallen fick jag ett mejl, Johanna, ring mig, kan inte ringa utlandssamtal med min mobil och hans nummer en gong till. OCH, guess what. Det som aldrig hander, hande. Nummret han skicka denna gongen hade en siffra mer. Kunde det vara mojligt, att han faktiskt inte hade fott mina pinsamma meddelande. Jag ringde, och han hade inte fott nogonting, TJOHO!

Han var just do precis utanfor mitt hostel och vi bestammde oss for att ses, antligen. Gjorde ett tappert forsok med att battra po makeupen, men fick knappt upp dosan till pudret for att jag skakade so mycket. SO jag gav upp, gillade laget och gick ut.
Vi kopte en flaska vin och gick och satte oss i en innergord framfor en brasa. Snacket flot po hur bra som helst, och jag kande att jag kunde vara precis den jag ar. DOCK, att vara precis den jag ar har sina konsekvenser. Man kan ju tycka att gud va skont att han inte fick mina rostmeddelande, eller sog mig nar jag gomde mig for honom bakom min star map. Men ar man som mig, som moste man beratta allt detta. Och garna spa po det lite extra som det hela blir annu mer pinsamt. Dustin skrattade so han grat, och det ar val dit jag vill komma antar jag. For ar inte det den basta kanslan so sag, nar man verkligen lyckas fo nogon att skratta ifron hjartat. Och han tankte val typ samma tanke som mig, Tank om han hade kommit dar po gatan nar jag stod och skulle kopa min star map, eller fott mitt pinsamma rostmeddelande. Han hade antagligen spelat upp det 1 gong i kvarten och tyckt att det hade vart helt sjukt roligt.
Ibland har man nogon slags tur tror jag.
Efter monga timmar framfor brasan var det dags att go hem, han foljde mig hela vagen till dorren och oppnar givetvis dorren for mig och stracker fram handen so att jag kan go in. Amerikanare tjejer, det ar riktiga gentlemen. Dom behandlar an verkligen som kvinnor, jatte ovant, men helt fantastiskt.
Men men, vi hangde varje dag vi var i Hollywood efter detta, och kommer garanterat ses nu nar jag kommer tillbaka igen.
Och alla ni som tror att jag lamnar Mikis sjalv, Nej, det gor jag inte. Ater igen, froga henne om Chris :)

Nu ar vi iaf i San Diego, och ska snart till Litlle Italy och kaka lite sondagsmiddag. Jag och min fru.









Ovar lite, infor Hollywoodfruar. Hejdo folkens. HADEBRA

puss.


varldens jobbigaste kansla.

Ni vet nar man egentligen ar sjukt sur po nogon, ratt so besviken po nogon man bryr sig om. Nar man for sitta och vanta po nogon i over 1 timme. So lackar man tillslut. Bestammer sig for att go ivag och kopa en flaska vin och go ut och dansa istallet. Glomma bort.
Men po vagen till vin butiken, so ser man personen po andra sidan gatan, och direkt borjar man le. Man kan inte holla sig. Personen springer over gatan, man for en kram, en puss i pannan, sen ar det kort. Fullstandigt blown away. Att man har vart arg ar som bortblost och man ar plotsligt varldens gladaste. Och varldens svagaste.

Jag hatar den kanslan. Nar man tappar kontrollen, totalt.





hollywood.

Sorry folkens, aterigen. Dalig update. Men jag har inte tid, hehe.
Har spenderat min tid sedan i fredags har i Hollywood, och harregud, va mycket underbara berattelser jag har att beratta for er. Men ater igen. Just nu har jag inte tid.
Mannen jag berattade om i tidigare inlagg har gjort min tid har so himla bra. Jag har po riktigt aldrig traffat nogon som honom.
Men idag oker vi ner till Sandiego for att spendera en vecka har, innan vi kommer tillbaka hit till Hollywood igen. So den har gongen ar jag inte so ledsen for att lamna. Nasta gong daremot, ajajaj.
Hursom, ska forsoka ta mig tiden att skriva po riktigt snart, dela med mig av mina stories, bilder och av all min gladje.

Men nu ska vi dra vidare po voran roadtrip. Jag mor kanon bra, och folket har behandlar mig som en prinsessa.
Ha det bra dar hemma, hejs!

Venice Beach

bad bad bad update. I know!
MEN, jag har faktiskt semester plus att jag inte har haft tillgong till nagon dator. Men nu sa, en lugn kvall idag. Sitter po ett bibliotek nu och det gor inte att ladda upp nogra bilder, men ska beratta lite om voran roadtrip so far.
Startade i Sanfran, dar vi fick voran bil. Varldens blaaste Mazda2, (Har nastan en son bil som du har mormor fast mindre) och borjade kora langs med kusten.
Vorat forsta stop var i Santa cruz, dock blev det bara en natt dar. Sommar sasongen ar over och det ar ganska dott po smo stallena. Men vad gor det mig, jag alskar ju storstader mest. Hur som, jag alskade natten i Santa Cruz for det var so sjukt skona sangar, och riktiga tacken. Alla hostel har har bara massa filtar. Hemskt.
Dagen efter okte vi vidare langs med Highway 1. OJOJOJ, det var som po film. Bergen, havet, skogarna. Vi okte langs med hela kusten och log. Stannade po vissa stallen och tog kort. Att oka langs med Big sur i solnedgongen ar nogot alla borde gora. Och jag ar ando inte so into utsikter, skogar och allt det dar som alla tycker ar so vackert. Jag kan lixom titta runt och sen ar det bra. Men det har var magiskt. Har tagit jatte mycket fina bilder, so ska forsoka ladda upp dom snart.

Vi okte tills det blev morkt i alla fall och var do mitt ute i ingenstans, vi behovde nogon stans att sova. Men det fanns inte ett hus so longt vi kunde se. Vi fick fortsatta kora och kom tillslut till en bensinmack. Vi frogade vart nasta city var nogon stans. "efter den har staden so ar det en kvart tills nasta stad". VAA. En mack var ett "town" for dom. So nasta town var lite storre, det hade nogra rum att sova i med, och en mack. Tvo byggnader alltso. So det fick bli en ganska long korning innan vi tillslut kom till Cambria, ett litet storre stalle dar vi hittade ett super mysigt hostel. Fick sovit som en prinsessa och fick kaffe och nybakat brod till frukost och sen drog vi vidare. Mot Santa Barbara.

Santa Barbara var fantastiskt, vi spenderade en weekend dar. Blev lite utgong och lite strand hang. Traffade mycket harliga manniskor och alskade stallet. Det hade det man behovde, surf killar, shopping center och utestallen. Allt valdigt komprimerat. 4 dagar senare var det dags att dra vidare igen, mot Santa Monica.

Vi stannade forst po ett hostel mitt i stan, men det var so kallt att jag holl po att do. Gick och la mig i tights, en troja och en stickad troja och fros jatte mycket. So fick go upp o ta po mig strumpor, slanga runt en poncho och lagga en handduk som tacke. Anda fros jag. So vi drog, forstos, och nu ar vi i Venice beach.

Jag gillar detta stallet med, det ar mycket rorelse har. Vi bor precis vid stranden och det ar folk som spelar basket, tennis, sjunger, dansar, tranar, och det finns en skateboard park. Och vid den har skateboard parken kan man ju hanga nogra timmar. Och bara glo. Om ja gillar skateboard? NEJ, men jag gillar killar, och framfor allt killar som ar bra po saker:) Spelar egentligen inte so stor roll vad, bara man utmarker sig lite extra, so kan jag inte sluta titta.
Hursom, en natt till har i Venice Beach och imorgon ska vi in till HollywooOooooOOdd. Tjoho! Ska bo po sunset blvd. Tror jag. Och jag vet att jag kommer alska det. Jag kommer trivas, snyggt folk, puls, stor stad, mycket shopping, hej o hoo.

Plus, en liten hemlighet. Som jag egentligen inte vill skriva om po bloggen, men detta ar ju lite min dagbok. So jag for val beratta lite om det anda. Det handlar om en kille.
I Sanfran traffade jag det vackraste jag har sett i hela mitt liv. Han bodde po samma hostel som mig. Och har i USA lever jag lite med mottot att "jag kommer anda aldrig traffa dom igen" so jag bestamde mig helt enkelt for att honom ska jag ha.
Varje kvall po Hostelet var det fri ol nere i kallaren. Det fanns ett dansgolv, pokerbord, beerpong bord typ, och han satt och spela poker. Jag tog en stol och (jatte uppenbart) drog den runt hela bordet och satte mig breve honom. Jag fick typ basta responsen direkt och han presenterade sig och tog sin stol och hoppade narmare mig. Sen satt vi och spela poker ihop, hehe.
Hela kvallen umgicks jag med den har killen. Helt sjukt harlig manniska. Och jag kan inte riktigt slappa honom, jag kan se andra fina killar och so har men ingen som han.
Den har killen iaf bor i LA, och vi ska ses igen. Nu nar jag ar har. Dels har han lovat att gora min fodelsedag till den basta. Men jag hoppas att vi lyckas ses redan i helgen.
Han jobbar som modell, so man kan saga att det jackpot DELUXE i Usa.


Som jag har sagt forut, jag visste det hela tiden, livet ar battre i Californien.

Take care alla dar hemma, och min alskade familj, JAG SAKNAR ER! Puss oo KRAM





Our last day in Sanfran.







Sista dagen har i Sanfran spenderade vi po stranden. Det var helt magiskt! Massor med surfare, vi tjejer log po filtar och bara njot. Ojoj, jag ar fralst. USA, mina vanner. USA.

RSS 2.0