Johannajos.

Ni vet nar man egentligen ar sjukt sur po nogon, ratt so besviken po nogon man bryr sig om. Nar man for sitta och vanta po nogon i over 1 timme. So lackar man tillslut. Bestammer sig for att go ivag och kopa en flaska vin och go ut och dansa istallet. Glomma bort.
Men po vagen till vin butiken, so ser man personen po andra sidan gatan, och direkt borjar man le. Man kan inte holla sig. Personen springer over gatan, man for en kram, en puss i pannan, sen ar det kort. Fullstandigt blown away. Att man har vart arg ar som bortblost och man ar plotsligt varldens gladaste. Och varldens svagaste.

Jag hatar den kanslan. Nar man tappar kontrollen, totalt.