Anlände igår på flygplatsen sent på kvällen, fin mercedesen kördes fram och vi fick frågan vart vi skulle, Manhattan girls?
Tack men nej tack.
Billigaste taxin mot Harlem tack. Oh good luck såg jag att han tänkte och rynkade på ögonbrynen. Precis som alla andra när vi säger vart vi ska bo. Så på resan hit var jag faktiskt rätt nervös, eller rädd kanske.
Men Harlem är total lycka. När vi hoppade ur taxin stog det ett gäng kvinnor runt en bil och sjöng, i äkta gospel anda. Halleluja! Jag fick lyckorus i hela kroppen.
Överallt i hela USA försöker folk vara trevliga, här är dom trevliga, på riktigt. Alla hjälper alla.
Jag har hamnat precis rätt, det är exakt det här jag älskar. Fullt med skönheter på gatan, kultur, trevliga och ärliga människor. Och på söndag morgon ska jag och Mikis uppleva det på riktigt, det blir kyrkan på morgonen ( perfekt efter nyårs natten, allt blir förlåtet) och kolla en gospel kör som ska sjunga. Och imorgon ska vi gå till en jazzklubb på kvällen och ta ett glas vin. Åå här vill jag bo.
Shopping, outlets, frihetsgudinan, centralpark, soho aaa va folk nu åker hit för. Jag bryr mig inte. Jag vill bara sitta här i Harlem och vara lycklig!

Imorgon drar vi äntligen till new york. Jag känner mig jätte färdig här i Miami. Vädret och stranden är fantastiskt, i övrigt är detta inte mitt favorit ställe. Men men, hej då Miami. Hej new york. Och om bara en liten vecka är det hej Sverige! Shit, vad hände med tiden?!

Första gången jag känner lite hemlängtan. Julafton. Har aldrig vart ifrån min familj på jul innan. Och idag när jag skypade med min kära släkt, kände jag att jag ville åka hem. Min släkt är fantastisk!
Min julafton idag har bestått först av stranden häng, typ hela dagen. Sedan var vi ute och middag. Och frozen youghurt. Som avslut på denna dagen fick jag en jätte fin julklapp. Nämligen att en fin vän jag träffade på en annan destination kommer och firar nyår med mig i new york. Han bara måste träffa mig en gång till innan jag åker hem, så idag bokade han flyg och hotell inför det;)
Oftast brukar jag bli ganska rädd om någon skulle göra något sådant för mig, men inte nu. Vi skypar typ varje dag och jag skrattar så jag dör hela tiden. Heja!
Så just nu längtar jag bara till den 31 december.
Vet att jag har berättat om en annan man som om han vore mannen i mitt liv. Men nu har jag hittat en ny. Ingen är förvånad. Inte jag heller. Jag blir aldrig kär på riktigt:) Bara helt besatt för en vecka eller sådära.
Just nu är Oliver den lycklige;)

Som apor i bur. Folk går förbi och undrar. Jag ser på dom att dom tänker, vad i helvete är det dära. Massa fulla ungdomar, på en tisdag, eller är det onsdag idag? Jag har noll koll.
Alla samlade, inhängde på något som kallas för hostel.
Hostel är grymt om man vill träffa folk och det här hostlet kallades inte party hostlet för inte alltså.
Men idag är jag trött och tar det lungt. Då en dag när man är trött å tar det lungt dricker man bara några öl.
Vilket flummigt inlägg detta blev. Man blir rätt flummig här borta.
Och min älskade pappa, det sprider sig ända hit att du kallar mina inlägg för fjuttiga. Du kan va en fjutt!
Hejs.

South beach, ledsen för dålig uppdatering. Men jag är rätt upptagen här borta.

Jag är i Miami, har strålande solsken, 26 grader varmt och insåg igår när jag anlände att jaha, jag kommer vara full i två veckor! Ledsen om bloggen går dåligt med bilder å sådära. Men, jag orkar inte riktigt nu.
Det känns verkligen som våran resa snart är över, fast vi har 3 veckor kvar. Vilket typ en normal resa brukar bestå av. Sådeså, Hans! jag har lång tid kvar här borta:)
Nej nu ska jag gå å lägga mig på stranden och dricka parply drinkar och dregla över alla långa, mörka männ som springer runt här.
Hejs!

Ha! Kanye west o Jay-z. Jag har fortfarande gåshud. Det var fasen det maffigaste jag nånsin vart med om. Och harre va snygga dom är, och inte nog med det. Hela arenan var ju full proppad med långa mörka män.
Efter konserten som var världens bästa förfest gick vi till marquee, ett jätte häftigt ställe. Botten våningen på stället spelade bara min typ av musik plus att jag åter igen var omringad av alla dessa mörka vackra människor. Och när dom dansar. Jag står och glor på dom lite för mycket kanske.
Och deras händer ska vi inte prata om, och dom här stora männen svänger runt en som om man vore en liten vante. (eller okej, en vacker man gjorde det).
Hemgång blev runt halv 7 imorse, då mötte vi folk som var ute å sprang. Haha.
Hursomhelst, får nog sova lite till om jag ska klara av sista natten i vegas.
Hejs.

Snabbaste uppdateringen. Igår. Första kvällen i vegas. Halleluja. Vi gjorde oss oordning och gick ut på gatan. Direkt haffade en kille i kostym oss, eskorterades oss till en klubb, gratis champange och drinkar. Galen klubb. Kanske den mest fancy jag nånsin besökt. Det snöade inne på klubben, blåste vindar i takt med musiken. Vi råkade hamna runt ett bord med professionella golfare. Det var en av killarnas bachelorette party. Givet. Sjukt kul.
Killen som eskortera dit oss igår fixar även in oss vart vi vill idag. Och vi har även köpt biljetter till Kanye west o jayz tnight. Kommer bli så massiiivve.
Om jag har spelat? Japp, en dollar och vann 43. Så nu får det räcka.
Hejs.

Det här med avsked är inget jag tycker är speciellt kul. Det blir nästan lite pinsamt, jag ska alltid lipa och ha mig. Det väcker lite mycket känslor i mig när jag säger hejdå till folk jag träffar här på resan. Det är så jobbigt och träffa så fantastiska människor och när man blir som tightast ja, då är det dags att lämna.
Som i en film lämnade jag och mikis san Diego. Dragandes på våra resväskor i solen grät vi samtidigt som vi hade världens största leende på läpparna. För jag är så jäkla tacksam, det är nog det tänket som räddar mig lite. Jag är glad och lycklig som får uppleva detta, att jag faktiskt får möta dessa människor överhuvudtaget. Tänk om jag hade vart hemma lixom. Då hade det aldrig hänt.
Men imorgon kommer vi komma till det jobbigaste. Och det där att vara tacksam tänket kommer inte rädda mig. Jag kommer gråta floder. Jag började gråta redan i förrgår. För imorgon ska jag lämna Dustin. Han är fantastisk, hade jag kunnat ha han på min axel hela livet hade det vart helt okej. Han får mig att känna mig bäst, bäst på allt, jag kan allt. Bara inne på en klubb där alla har klänning å heels och jag stickad tröja och converse skuttar jag förbi alla och tycker ända att jag är bäst och snyggast. För jag har Dustin vid min sida. Och han är snyggare och bättre än alla andra där inne med. Förstår ni vilken sjuk bra påverkan han har på mig? Kanske lite för bra, kom han själv på här omdagen.
Vi var lite oense om en sak, som jag knappt kom ihåg vad det var. För disskussionen handlade tillslut bara om vem som hade rätt. Inte om saken ifrån början. Och åter igen, så har jag ju förstått nu pga Dustin att jag är helt perfekt. Tillslut började vi iallafall skratta åt oss själva och kom på att vi är nog lika envisa bägge två. Så vi släpper det;)
Imorgon hur som, är det dags. Dags att dra vidare. Hjälp mig. Jag vill inte lämna. Fast jag är ändå helt säker på en sak. Det här är inget hejdå för alltid. Det här är ett hejdå för nu, vi ses snart igen. Eller man kanske till och med kan säga att på återseende. För jag kommer aldrig släppa taget om han, det är en vän jag alltid tänker ta hand om.
Dustin Kelli Christianson. Som jag mötte i sanfransisco och sedan av en slump ser han på gatan i hollywood. Jag är helt övertygad om att det är meningen.

Igår hade jag äkta Hollywood problem, deluxe. Kunde inte bestämma mig om jag skulle bli upphämtad med fin bilen och gå på födelsedagskalas på roosevelt, som jag var personligen inbjuden till(allmänheten får bara vara där på måndagar för övrigt och jag tillhör inte längre allmänheten här;), eller om jag skulle åka limousin runt hela Hollywood och gå på pubcrawl. Svårt val som slutade i svåra disskusioner.
Lack lack lack. Och idag skulle jag egentligen sitta i juryn i en talangjakt här. Men efter som jag är envis och alltid tänker tycka att allt jag gör i livet är det ända rätta, vilket det denna gången oxå är, så bli det inget med det.
Istället ligger jag nu under täcket och bara tycker synd om mig själv. Skorna från igår har gjort avtryck i mina fossingar och dom värker, så jag dör. Googlar på pedikyr i Hollywood och känner att jag förtjänar det idag. Pedikyr och ett paket ben&jerry glass. Jag börjar bete mig eller hur, som en äkta äkta hollywoodare.