Längdskidor. Jag är jätte dålig, men jag tycker det är så sjukt roligt. En kombination som för min del, ALDRIG, går ihop annars. Saker jag är dålig på, det gör jag inte. Saker jag är bra(bäst) på, det älskar jag. Men längdskidor, jag är så dålig så det är lixom 5km asgarv. Helt klart värt ett undantag.


Cross-country skis. I'm really bad, but I think it is so fun. A combination that, for me, NEVER, joins otherwise. Things I'm bad at, I do not. Things I'm good (best) at, I looove. But cross-country skis, I'm so bad, that it`s 4 miles of laugh. Clearly worth an exception.

Fruktansvärd känsla. En känsla som plötsligt blev lite mer avancerad än något som man kunde känna sådär efter en pinsam fylla, typ. Det blev något som varade konstant. Jag ville bara dricka massa fet oliv olja så det skulle smörja in hela kroppen på insidan, helt upprivet kändes det. Hursom, en konstant känsla som varade non-stop på tok för länge.
Så kom jag till USA. Där jag, en kväll, gick och la mig med ett stort leende på läpparna, kände inga knivar i hjärtat utan bara lycka. I hela kroppen.
Och när jag kom på mig själv att jag kände lyckorus blev jag ännu lyckligare. Och fick lyckorus för att jag hade lyckorus.
Jag var bara tvungen att banka lite på sängen ovanför, där Mikis låg, och bara berätta, jag har lyckorus i kroppen. Ha! Jag håller på att få min revanch.
Sen kunde jag somna, och fortsätta le.
Och det bästa jag vet nuförtiden är när jag kommer på mig själv, när jag är helt ensam, går runt och ler. Jag känner mig absolut inte fånig som jag tyckt innan. Utan tänker till, fan va gött, och så ler jag ännu mera. Jag älskar dom stunderna.
Sen kommer det fortfarande dagar, när det gör ont. En miljon knivar rakt in i hjärtat. Jag vill bara ligga under täcket, och lyssna på ballader och vara deppig. Destruktivt beetende. Hehe. JAPP!!
Idag är en sådan dag. Jag kan aldrig säga varför jag har den här känslan i kroppen. Den bara bestämmer sig för att dyka upp imellan åt. Den vill verkligen inte att jag ska glömma bort den. Men det gör inte så mycket längre. För jag vet att den inte varar varje dag. Jag kommer få ett lyckorus snart igen, jag kommer känna glädje. USA och fantastiska Mikis har påmmint mig om hur känslan känns. Tack för det! Lite hopp.
Jag har bestämt mig, jag fick sån sjuk vilja någonstans i USA. Vill jag så kan jag. Jag har inte rökt en ända cigarett sen i Miami. Jag har inte ätit en ända sockerbit sen jag anlände i Hemsedal. Bägge tingen är något jag har levt med alldeles för länge. Åter igen, jag behöver det? Nej, jag lurar mig själv. Det sätter bara mera knivar i hjärtat. Nu har jag slängt bort dom, och dämpat känslan. Känslan som förresten har ett namn.
Ångest, kallas det. Kort och äckligt!

Det är mysigt på jobbet idag. Mörkt ute, det snöar, tända ljus, massa kaffe och bra sällskap! Heja:)

Vilken boom det har vart på min blogg, vart har alla hittat mig?
Hursom, fantastiskt roligt. Tänkte säga godmorgon här från dalen. Hoppas alla får en fin dag. Nu blir det jobb tills det är dags att lägga sig igen.
Pussokram.

Nu ska jag å Mikis ut på tur, längdskidor it is. Kommer bli kul och jobbigt. Och imorgon kommer jag inte kunna röra mig.
Men som sagt, efter att ha haft semester i 3 måndader är det bestraffning det första man får. Jobb å träning. Och inget kul. Ingen fest.
Hepp.

HEJ! First of all, tänkte jag svara på en kommentar som jag har fått. Eller en fråga om Harlem. Att bo där ensam?! Hmm.  Jag vill inte göra dig orolig nu, men jag vet inte om jag hade vågat åka tunnelbana dit helt ensam. Jag hade ju min vän med mig hela tiden, så jag var aldrig ensam. Annars så älskar jag Harlem, av alla ställen jag besökte var det det absolut bästa stället. Helt klart.
Sen kan man ju inte komma ifrån att jag kanske har rätt mycket förutfattade meningar. Jag bor på en ö som jag måste säga är vädligt skyddad och det befinner sig nästan bara vita människor på denna ö:n. När man då åker tunnelbana och det sitter ett gäng på 5 unga mörka killar runt om en, så skriker hela min kropp att jag ska hålla i mina saker. FELFELFEL, jag vet. Jag kan inte hjälpa det. Men man kände sig lite rädd imellan åt. Och dessutom så får man väldigt mycket uppmärksamhet där, när jag och min kära Mikis vandrade omkring på gatorna, långa blonda, bland resten. Så såg alla oss, det hördes från andra sidan gatan hur folk ropade efter oss. Så man känner sig ganska uttittad hela tiden.
MEN, sen hände det aldrig något med oss, alla var hur trevliga som helst, och då menar jag trevliga på riktigt. Det jag älskade med dom är att dom frågar om dom vill veta, och inte annars. Och sen som alla säger så har Harlem ett past, det är inte lika farligt längre. Utan numera helt fantästiskt.
Vi frågade personalen på stället vi bodde om vi borde vara mer aktsamma i Harlem om man jämförde med resten och dom svara typ att man ska bete sig som vanligt. Inte gå hem ensam på kvällen, inte korsa några onödiga gränder, typ. Sen USA över lag, finns helt galet mycket konstigt folk. Så jag hade inte velat gå ensam någon stans. Så tror absolut att det går bra att bo där själv, men som sagt, inte vara själv på kvällen. Och som tur är, så är taxi jätte billigt.
Hoppas du är nöjd med svaret, annars fråga igen!!! Harlem ligger mig varmt om hjärtat, fanns nog inget ställe jag kände mig så lycklig i som där, och om jag skulle åka tillbaka skulle jag bo i Harlem, alla gånger. Mycket musik och mycket glädje på det stället. Så enjoy your staying.


Sen mina vänner och familj. Här i Hemsedal, eller känslodalen som jag å Mikis nu har döpt det till, går allt som på räls. Jag har jobbat varje dag sen jag kom hit, och min kropp, min arma tant kropp, känns överkörd. Från 3 månaders semester till att kastas in i arbetslivet med jetlag i kroppen, bläää. Jag har känt mig konstant bakfull sen jag kom. MEN, jag har hållt mig ifrån allt vad nattklubb, uteliv, shots och öl heter. HEJA Johanna, men om jag känner mig själv rätt kommer jag snart dö av tristess. Jag älskar att gå ut. Men iår verkar jag typ va den ända som älskar det. Det är par överallt och folk som vill ta det lungt. Så jag har inte så mycket val, jag finner mig i det nu. Men, om jag känner mig själv rätt, kommer snart att svepa några fisk shots och ställa mig och dreva själv på dansgolvet, precis som förra året. Fast utan mitt drevar gäng.
Hursom, det är mysigt i dalen. Det är jätte mysigt att jobba. Jag tycker mycket om att vara på mitt jobb. Det här är nog det jobbet som jag aldrig, aldrig har kännt någon ångest av att gå till. Jag vill till jobbet, och kan gärna vara där när jag inte jobbar med. BRA tecken.
Sen, måndag tisdag har jag ledigt. Då är det big time for the slopes! Yippi, jag har längtat efter backen. Ska bli skoj. Och sen då? Det är det man gör här i dalen, jobbar, dricker öl och är i backen. Trodde jag. Jag dricker kaffe, jobbar och ligger i min säng.
Sen vill Oliver vill komma hit med, 19 februari. Och så kom känslan i kroppen, som alltid kommer, att det känns FEL. Måste mitt huvud tänka så mycket, och inte bara tycka att det är as kul att en vän ska komma på besök, och att man ska ha roligt. NEJ. Det går inte. Tack huvet, jag orkar inte med dig. Mitt huvuds första tanke var att hmm 19 feb, vecka 7. Sportlov, Yes, jag måste jobba hela tiden. Ingen idee att han kommer. Och ändå är det ända jag tänker på, är han. Hur går det ihop? Det ända jag vill är att vara med honom, men jag vill inte ha han här, i dalen. Ajja, jag kan skriva ner mina himla tankar hur länge som helst, dom är knäppa.

Nu ska jag göra mig redo för jobb!
Hejs

Hemma i Sverige, med lyckokänslor i hela kroppen. Jag är glad över att vara hemma, blickar tillbaka och ler, ser frammåt och längtar.
Hemsedal, finbesök i Juni, ut och resa igen. Det hela har bara börjat.
Hursom, sitter och kollar på alla bilder. Och hittar dom här från min födelsedag. Vi visar våra vånner vad vi gör när vi firar midsommar. Så Phill fick ställa upp å vara midsommar stång med flipflop på armarna.



små groderna små groderna.....




ej öron ej öron..


ej svansar havar dee...


Koackaka kocakkkaaa

Haha, man reflekterar inte riktigt över hur kul det är att vi dansar runt som grodor runt en stång förens man visar det för någon som inte alls försår.
Men vilken fantastisk dag detta var i övrigt alltså. Harregud.