Johannajos.

HEJ! First of all, tänkte jag svara på en kommentar som jag har fått. Eller en fråga om Harlem. Att bo där ensam?! Hmm.  Jag vill inte göra dig orolig nu, men jag vet inte om jag hade vågat åka tunnelbana dit helt ensam. Jag hade ju min vän med mig hela tiden, så jag var aldrig ensam. Annars så älskar jag Harlem, av alla ställen jag besökte var det det absolut bästa stället. Helt klart.
Sen kan man ju inte komma ifrån att jag kanske har rätt mycket förutfattade meningar. Jag bor på en ö som jag måste säga är vädligt skyddad och det befinner sig nästan bara vita människor på denna ö:n. När man då åker tunnelbana och det sitter ett gäng på 5 unga mörka killar runt om en, så skriker hela min kropp att jag ska hålla i mina saker. FELFELFEL, jag vet. Jag kan inte hjälpa det. Men man kände sig lite rädd imellan åt. Och dessutom så får man väldigt mycket uppmärksamhet där, när jag och min kära Mikis vandrade omkring på gatorna, långa blonda, bland resten. Så såg alla oss, det hördes från andra sidan gatan hur folk ropade efter oss. Så man känner sig ganska uttittad hela tiden.
MEN, sen hände det aldrig något med oss, alla var hur trevliga som helst, och då menar jag trevliga på riktigt. Det jag älskade med dom är att dom frågar om dom vill veta, och inte annars. Och sen som alla säger så har Harlem ett past, det är inte lika farligt längre. Utan numera helt fantästiskt.
Vi frågade personalen på stället vi bodde om vi borde vara mer aktsamma i Harlem om man jämförde med resten och dom svara typ att man ska bete sig som vanligt. Inte gå hem ensam på kvällen, inte korsa några onödiga gränder, typ. Sen USA över lag, finns helt galet mycket konstigt folk. Så jag hade inte velat gå ensam någon stans. Så tror absolut att det går bra att bo där själv, men som sagt, inte vara själv på kvällen. Och som tur är, så är taxi jätte billigt.
Hoppas du är nöjd med svaret, annars fråga igen!!! Harlem ligger mig varmt om hjärtat, fanns nog inget ställe jag kände mig så lycklig i som där, och om jag skulle åka tillbaka skulle jag bo i Harlem, alla gånger. Mycket musik och mycket glädje på det stället. Så enjoy your staying.


Sen mina vänner och familj. Här i Hemsedal, eller känslodalen som jag å Mikis nu har döpt det till, går allt som på räls. Jag har jobbat varje dag sen jag kom hit, och min kropp, min arma tant kropp, känns överkörd. Från 3 månaders semester till att kastas in i arbetslivet med jetlag i kroppen, bläää. Jag har känt mig konstant bakfull sen jag kom. MEN, jag har hållt mig ifrån allt vad nattklubb, uteliv, shots och öl heter. HEJA Johanna, men om jag känner mig själv rätt kommer jag snart dö av tristess. Jag älskar att gå ut. Men iår verkar jag typ va den ända som älskar det. Det är par överallt och folk som vill ta det lungt. Så jag har inte så mycket val, jag finner mig i det nu. Men, om jag känner mig själv rätt, kommer snart att svepa några fisk shots och ställa mig och dreva själv på dansgolvet, precis som förra året. Fast utan mitt drevar gäng.
Hursom, det är mysigt i dalen. Det är jätte mysigt att jobba. Jag tycker mycket om att vara på mitt jobb. Det här är nog det jobbet som jag aldrig, aldrig har kännt någon ångest av att gå till. Jag vill till jobbet, och kan gärna vara där när jag inte jobbar med. BRA tecken.
Sen, måndag tisdag har jag ledigt. Då är det big time for the slopes! Yippi, jag har längtat efter backen. Ska bli skoj. Och sen då? Det är det man gör här i dalen, jobbar, dricker öl och är i backen. Trodde jag. Jag dricker kaffe, jobbar och ligger i min säng.
Sen vill Oliver vill komma hit med, 19 februari. Och så kom känslan i kroppen, som alltid kommer, att det känns FEL. Måste mitt huvud tänka så mycket, och inte bara tycka att det är as kul att en vän ska komma på besök, och att man ska ha roligt. NEJ. Det går inte. Tack huvet, jag orkar inte med dig. Mitt huvuds första tanke var att hmm 19 feb, vecka 7. Sportlov, Yes, jag måste jobba hela tiden. Ingen idee att han kommer. Och ändå är det ända jag tänker på, är han. Hur går det ihop? Det ända jag vill är att vara med honom, men jag vill inte ha han här, i dalen. Ajja, jag kan skriva ner mina himla tankar hur länge som helst, dom är knäppa.

Nu ska jag göra mig redo för jobb!
Hejs