Varför är det alltid precis lika dant.
Visst är det så, oavsett vad man gör, att i slutet kommer man på, -Gud va jag gillar er människor...
I nian blev jag som tightast med min klass, sen började jag frisör och sista terminen blev vi som tightast. Och nu, sista dagarna i Hemsedal, så kan jag och mina sambos knappt vara utan varandra.
Går Kalle och Alex, vårt lilla par i huset, och lägger sig i sängen, springer vi andra tre efter och hoppar på dom. Alldeles nyss började jag baka lite, och när jag häller upp allt i formar står hela huset i en liten ring runt och kollar på. Sen när jag var färdig fick alla varsinn slev och fick smaka på smeten.
Nu sitter alla i huset på golvet i köket, och inatt har vi bestämmt att alla ska lägga ut sina madrasser och kuddar i vardagsrummet, och sova där. I världens största sked lixom.
Jag kommer sakna mina sambos. Det är så härligt att bo här allihopa. Och dessutom, kommer jag och Mikaela bli särbos nu. Det känns ju lite sjukt, vi har fasen bott ihop sen 19 oktober.
Jag kommer nog automatiskt ropa på henne när jag är i Oslo. MIKIS, KAN JAG FÅ EN HANDDUK? Inget svar. Nej just det, vi har ju nästan skjilt oss lite.
AA, en underbar säsong har det allt varit. Fast jobbet har vart as tråkigt. Men mina härliga vänner har gjort min säsong fantastisk. Det ska bli skönt att åka härifrån, för jag känner mig väldigt färdig.
Men jag får ändå alltid separationsångest. Jag får ju dock ångest när jag ska slänga ett tuggumi och kan känna att, fasen detta ser jag aldrig igen. Så att man ska skiljas här ifrån nu det är väldigt tråkigtttttttt.
Hursom, ikväll ska vi ut och käka 3-rätters middag på kjökkenkroken. Alla gooda.
På mådag kommer jag hem, en sväng.
hejdå.
I nian blev jag som tightast med min klass, sen började jag frisör och sista terminen blev vi som tightast. Och nu, sista dagarna i Hemsedal, så kan jag och mina sambos knappt vara utan varandra.
Går Kalle och Alex, vårt lilla par i huset, och lägger sig i sängen, springer vi andra tre efter och hoppar på dom. Alldeles nyss började jag baka lite, och när jag häller upp allt i formar står hela huset i en liten ring runt och kollar på. Sen när jag var färdig fick alla varsinn slev och fick smaka på smeten.
Nu sitter alla i huset på golvet i köket, och inatt har vi bestämmt att alla ska lägga ut sina madrasser och kuddar i vardagsrummet, och sova där. I världens största sked lixom.
Jag kommer sakna mina sambos. Det är så härligt att bo här allihopa. Och dessutom, kommer jag och Mikaela bli särbos nu. Det känns ju lite sjukt, vi har fasen bott ihop sen 19 oktober.
Jag kommer nog automatiskt ropa på henne när jag är i Oslo. MIKIS, KAN JAG FÅ EN HANDDUK? Inget svar. Nej just det, vi har ju nästan skjilt oss lite.
AA, en underbar säsong har det allt varit. Fast jobbet har vart as tråkigt. Men mina härliga vänner har gjort min säsong fantastisk. Det ska bli skönt att åka härifrån, för jag känner mig väldigt färdig.
Men jag får ändå alltid separationsångest. Jag får ju dock ångest när jag ska slänga ett tuggumi och kan känna att, fasen detta ser jag aldrig igen. Så att man ska skiljas här ifrån nu det är väldigt tråkigtttttttt.
Hursom, ikväll ska vi ut och käka 3-rätters middag på kjökkenkroken. Alla gooda.
På mådag kommer jag hem, en sväng.
hejdå.
Kommentarer
Postat av: lotta
välkomna hem!!!tjejer.
Trackback
